Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta
Igår lämnade en av mina änglar mig, en idiot körde för fort & tog henne ifrån
mig. Hon hade precis varit uppe hos mig och ville ligga i mitt knä men jag tog
bort henne för att jag skulle äta precis då ville hon till slut ut och jag gick och
öppnade dörren för henne, några minuter senare kommer mamma & pappa
och säger att Tussan har blivit överkörd.. Tänk om jag inte hade öppnat dörren
på en gång eller låtit henne ligga i min famn !! Det är så tomt nu och känns så
overkligt att inte höra hennes jamande, känna hennes mjuka päls mot mitt
ansikte eller höra hennes spinnande när hon ligger i min famn. Aldrig igen.
Aldrig igen kommer jag få se henne. Smärtan & saknaden är obeskrivlig.
Många ser bara sina djur som ett husdjur, men inte jag. För mig är mina katter
mina vänner, min familj, mina bäbisar ! Älskar dom som om dom vore mina
egna barn och skulle göra precis vad som helst för dom !
För flera år sedan hade vi även en han katt som hette Figgaro, han va
sjukt vacker med sin kolsvarta långa tjocka päls men även han blev
överkörd som jag fick reda på först idag (mamma & pappa sa bara att
han hade sprungit iväg och hittat nya kompisar) av mamma. Bara ett
par dagar efter han försvann gick morfar bort, då sa jag (tydligen) till
mamma - men morfar kanske behövde en kompis på vägen.. Förra
veckan gick mammas farbror bort, kanske så va de så att även han
behövde en kompis på vägen. Kanske låter jätte töntigt men är faktiskt
en stor tröst att tänka så just nu..
Nu vet jag att Sara (Elminas katt) tar hand om Tussan uppe i himlen.
Sara hälsa henne att jag älskar henne mer än ord kan beskriva & att
hon alltid kommer finnas i mitt hjärta ! Jag vet att du tar väl han om
min lilla tjej <3
Det är en stor flik i mitt hjärta som fattas, och så kommer det alltid
förbli. Du är min lilla ängel & jag kommer alltid att älska dig obeskrivligt..
<3
Älskling så får du inte tänka!! Du öppnade dörren för att din älskling ville det!!
Va otroligt fint skrivet det där med en kompis på vägen, vill prata mer om det & allt annat idag! Ringer dig bästa<3
Mimmi! Jag förstår precis hur du känner dig. Du ska inte klandra dig själv. Det kan hända närsomhelst. Jag klandra mig själv i höstas då jag släppte ut våran katt tidigt en fredagsmorgon klockan halv 8. Klockan 8 kommer mamma gråtandes och säger att Nisse blivit överkörd. Jag klandra mig själv för att det var JAG som släppte ut katten. Men Mimmi. Du ska inte klandra dig själv. Det var den som körde bilen som ska klandra sig själv, hoppas den personen mår dåligt och inser vatusan den har gjort! En katt är mer än ett djur, det är ens familjemedlem. Kommer alltid att vara.
Jag tänker på er alla <3 Kram <3
